08-640 41 30
När ditt unga vuxna barn gått vilse

Många av oss för­äld­rar anser att data­spe­lande är slö­seri med tid och ett hot mot våra ung­do­mars skol­ar­bete och psy­kiska hälsa. Vi är själva inte upp­växta med data­spel och har inte tid att enga­gera oss i sådant. Vi har fullt upp med att få var­da­gen att fun­gera. Vi vill dock sam­ti­digt känna våra barn. Ha något grepp om vad de tän­ker, kän­ner och vad som intres­se­rar dem i livet. Där­för rekom­men­de­rar jag för­äld­rar att för en stund sätta er bred­vid er ung­dom vid datorn. Obser­vera vad de gör och ställ nyfikna frå­gor. Vär­dera inte. Ni behö­ver var­ken gilla eller ogilla. Sitt med för att lära känna och för­stå. Tänk på att när ung­do­men, uti­från ert per­spek­tiv, “stänger in sig” på sitt rum så kan det från ung­do­mens per­spek­tiv betyda att det är vi som “över­ger” dem när vi inte kom­mer in. Visst vär­nar ung­do­marna om ett pri­vat­liv men jag har i min pro­fes­sion inte mött någon som varit helt emot att deras för­äld­rar får mer kun­skap om deras data­spe­lande. Tvärtom.

Dela arti­keln med andra!