Många av oss föräldrar anser att dataspelande är slöseri med tid och ett hot mot våra ungdomars skolarbete och psykiska hälsa. Vi är själva inte uppväxta med dataspel och har inte tid att engagera oss i sådant. Vi har fullt upp med att få vardagen att fungera. Vi vill dock samtidigt känna våra barn. Ha något grepp om vad de tänker, känner och vad som intresserar dem i livet. Därför rekommenderar jag föräldrar att för en stund sätta er bredvid er ungdom vid datorn. Observera vad de gör och ställ nyfikna frågor. Värdera inte. Ni behöver varken gilla eller ogilla. Sitt med för att lära känna och förstå. Tänk på att när ungdomen, utifrån ert perspektiv, ”stänger in sig” på sitt rum så kan det från ungdomens perspektiv betyda att det är vi som ”överger” dem när vi inte kommer in. Visst värnar ungdomarna om ett privatliv men jag har i min profession inte mött någon som varit helt emot att deras föräldrar får mer kunskap om deras dataspelande. Tvärtom.