08-640 41 30
När ditt unga vuxna barn gått vilse

Tiden går snabbt, inget har hänt. Och inget ver­kar vara värt att ta upp. Som att det inte finns något att prata om. Det blir tyst i rum­met. Någon slags för­ni­melse av tom­het eller ensam­het infin­ner sig. Den 22-åriga kil­len gäs­par och skru­var på sig lite rast­löst. Det är som att bol­len är för­lagd till mig, tera­peu­ten. Jag ska tyd­li­gen se till att det hän­der något. Så kan ett inle­dande psy­ko­te­rapi sce­na­rio se ut.  Jag tillå­ter mig att undra lite kring vad är det som hän­der inom kil­len som sit­ter fram­för mig. Och mam­man som sa; han tycks sakna motor. Vad vill han med sitt liv? kan det vara så att han inte fun­de­rar på det? Att han tryckt undan käns­lor och låter bli att tänka. Han reflek­te­rar inte och har där­för ingen färd­rikt­ning, inga fram­tids­dröm­mar… Det är det här vi måste pyssla med i tera­pin. Att få ingång tan­kar och käns­lor, tänka högt kring nat­tens dröm, eller fråga sig vad det bety­der att han tap­pat kon­tak­ten med gamla kom­pi­sen. Rätt spän­nande. Och väl­digt viktigt.

Dela arti­keln med andra!