08-640 41 30
När ditt unga vuxna barn gått vilse

Mitt intryck är att det finns en stark rädsla att uppfattas som Tråkig; ”Vad som helst förutom Tråkig!”. En oro för att den andre ska känna sig uttråkad i ens närvaro, att ens tråkighet ska smitta av sig. Kanske inte rädd för att säga något tråkigt i en specifik situation, att ha olika intressen eller åsikter.  Men rädd att vara tråkig som person.

Att vara tråkig är inte detsamma som att ha tråkigt. Att ha tråkigt behöver inte innebära att man själv känner sig som en tråkig person. När man har tråkigt så är det omvärlden och inte en själv som upplevs ostimulerande.

För att vi inte ska uppfattas som tråkiga försöker vi ofta tänka ut något intressant eller roligt att säga eller göra. Några av oss lyckas, på gott och ont, med det. För oss andra, ju mer vi anstränger oss desto svårare att komma på något. Om vi kommer på något att säga så kommer det ofta otimat, någon sekund för sent. Vi känner oss spända, otrygga och tystnar.

Vad göra? Att inte få vara tråkig är en förutfattad föreställning och en dålig sådan. Förutfattade föreställningar vill verka i det tysta, ”bakom ryggen” på oss, och därmed få oss att uppleva de som objektiva sanningar, lika sanna som naturlagar.  När vi ”vänder oss om” och avslöjar föreställningen, sätter ord på den, kritiskt reflekterar över den som jag gör här så förlorar den lite sin kraft. Vi ser att föreställningen skapas och upprätthålls av människor och kan därför förändras.

Dela artikeln med andra!