08-640 41 30
När ditt unga vuxna barn gått vilse

Jag kän­ner mig ensam. Visst har jag några rela­tio­ner som är vik­tiga, men ändå får jag inte till någon för­djup­ning. Vågar inte ta för mig och komma fram med mig själv. Kän­ner mig ofta utan­för och blir sna­rare kri­tisk till hur jag är när jag är med andra. Alla dessa nega­tiva tan­kar om hur jag beter mig, hur jag ser ut och över­hu­vud­ta­get om vem jag är och vad jag kan. Jag tän­ker ofta att andra har det bättre och mår bättre än jag. De ser så själv­säkra ut, vil­ket får mig att tro ännu mindre på mig själv. Ofta tviv­lar jag på att andra är intres­se­rad av mig och att de till och med tar avstånd. Men kanske är det jag själv som drar mig undan. För jag tac­kar ofta nej till sam­varo och akti­vi­te­ter. Men jag gör det för att jag kän­ner mig så obe­kväm. Fast jag läng­tar efter andra, att det ska kän­nas bra. Jag kom­mer inte till skott med livet, står och stam­par. Stress och rast­lös­het.  Und­rar hur andra tän­ker och känner.…..

Kän­ner du igen dig i beskriv­ningen? Alla som skulle ha stor nytta av grupp­te­rapi är också rädda för att börja i grupp­te­rapi, men de som tar ste­get in i grupp­te­rapi ges en fant­s­tisk möj­lig­het att få svar på så många frå­gor, kunna jäm­föra sig med andra, märka att man delar käns­lor med andra. Och träna sig i att vara med andra och våga prata om tan­kar och käns­lor. Dvs jobba på att bygga rela­tio­ner och sin för­måga kunna skapa nära, vik­tiga rela­tio­ner och bli star­kare i sig själv för att lät­tare kunna för­verk­liga sina drömmar.

 

Dela arti­keln med andra!